Ovan ser vi hur lacket som man startar med graveras. Graverhuvudet drivs av kraftiga slutsteg.
Energin som man graverar med är extremt mycket kraftigare jämfört med den väldigt lilla energi som pickupen
drivs med från spåret. Ett överslag ger mig ett förhållande på 1:1000000000. Därför är t.ex vibrationer från lagret i graververket
inte alls så känsligt som vibrationer i skivspelarens lager - och problemet är alltså att återutvinna informationen vid avspelning.
Här ses ett äldre graververk från Neuman. En liten detalj av många vid gravering är att man måste veta om signalen blir starkare strax för
då måste graververket mata fram graverhuvudet snabbare för att göra plats för det kraftigare spåret som strax behöver graveras.
Gravering är i hög grad ett hantverk där man måste ha full koll på vad som graveras hela tiden.
När man väl graverat så skapas matriser i olika steg för att till slut få de som används vid pressningen. DMM- direkt metal mastering är ett sätt att minska antalet steg. Men problem med metallspån och att man kan behöva ändra vinkeln på graverhuvudet och därför måste införa en nivåstyrd fördröjning gjorde åtminstone i början att DMM inte lät så bra. Idag kanske man har löst det?
Skivspåret du ser nedan kan i praktiken rymma en hel symfoniorkester. Hur stor är då - rent mekaniskt - den minsta nyansen som avgör att violinen verkligen låter som en bra violin? Kanske en miljondel av en millimeter? (nm) Hur som helst handlar det om mikromekanik. Hos en dålig skivspelare är glappet i t.ex tonarmen mycket större än spåret...
De två spårväggarna innehåller signalen för de två stereokanalerna.
Hur fungerar då en skivspelare?
Har du tänkt på att det faktiskt är motorn i skivspelaren som driver nålen?
Det börjar med att vi skall ge skivan och spåren rotationsenergi. Energin som i slutändan driver nålen kommer ju från motorstyrningen och motorn, rotationsenergin "skapas" via skivspelarens tallrik och lager. Alla glapp eller störenergier kommer att ändra spårets form!
1. Störningar i riktning längs med spåret kommer att ge tisdfel som förstör renheten hos tonerna, ungefär som jitter i digitala system. Ljudkaraktären blir mer "CD-lik" och musiken blir mer eller mindre förstörd. Troligen den mest känsliga "stör-dimensionen".
2. Störning i höjdled. Skapar en felaktig skillnad mellan vänster och höger kanal. Men summan av kanalerna är ändå rätt. Troligen den minst kritiska "stör-dimensionen".
3. Störning i sidled. Ett rent tillägg till signalen - eller distorsion / "muller". Påverkar både ljudet och musiken.
Varför låter (gamla) vinylskivor så bra?
När CD kom och lät som det gjorde trodde jag att det berodde på att det var digitalt, för alla CD-spelare jag provlyssnade lät dåligt ur ett musikaliskt perspektiv. Men det fanns LP-skivor som lät bra och var digitalt inspelade, så förklaringen var inte så enkel. De som vet hur det digitala fungerar hör oftast inte problemen som; de som inte tycker det låter bra hör.. Men jag gissar att dagen när det bästa grammofonsteget är digitalt snart kommer..(ps här nu!) och låter det bättre så är det bättre oavsett om det är digitalt eller analogt! Vinyl kan ändå vara bäst!
Det handlade om vinyl kontra CD! Jag säger nästan precis samma saker 12 år senare.